De optiska teleskopens historia.

Uppfinnare?

Vem som uppfann teleskopet är omdiskuterat. Det var emellertid i Nederländerna där man redan var duktig på att framställa glas och att slipa till linser som det experimenterades mest med teleskop eller kikare. Det är den nederländske linsmakaren Hans Lippershey som brukar tillskrivas äran av att ha uppfunnit teleskopet 1608. Det beror på att han var den förste att ansöka om ett patent för ett dylikt, den 2 oktober 1608. Men bara ett par veckor senare lämnade en annan linsmakare i Nederländerna in en egen patentansökan på teleskopet. I samma stad som Lippershey bodde fanns det ytterligare en lins- och instrumentmakare som tycks ha konstruerat ett enkelt teleskop runt 1590. Myndigheterna avslog de två patentansökningarna med hänvisning till att principen verkade vara allmänt känd redan. Även i England och Frankrike finns principen bakom teleskopet beskriven under de sista decennierna av 1500-talet.

Galileo Galilei

1609 hörde Galileo Galilei talas om den nederländska uppfinningen och började bygga ett eget teleskop utan att ha sett ett. Norra Italien, där han levde, var också en region som var bra på glastillverkning och att göra linser. Galilei förbättrade hela tiden sitt teleskop. Det som Lippershey byggt hade en förstoring på 3x medans det som Galilei fick fram under hösten 1609 hade en förstoring på 23x. Galilei var även den förste som man vet riktade sitt teleskop mot himlen. Han upptäckte berg och dalar på vår måne, fyra månar runt Jupiter, att Vintergatan består av stjärnor, en ring runt Saturnus, solfläckarna och Venus faser.

Hittills hade man i teleskopen använt sig av linser för att koncentrera ljusstrålarna vid fokuspunkten. Där använde man en till lins som okular. Holländarna och Galilei använde en konvex objektivlins och en konkav okularlins i sina teleskop. Detta gjorde att bilden blev rättvänd. 1611 föreslog Johannes Kepler att man borde använda sig av två konvexa linser för att förbättra teleskopens prestanda. Sådana teleskop började användas vid mitten av 1600-talet. Med två konvexa linser blir bilden av objektet uppochnervänd. Ju större objektivlins man använde desto bättre såg man små objekt på natthimlen. Det vill säga, man såg längre och längre bort. Men ju större objektivlins man använde sig av desto större blev distorsionen av bilden, vilket beror på att ljus av olika våglängd fokuseras lite olika av objektivlinsen. Det var dessutom problem att tillverka stora linser.

Man började fundera på om inte linsernas problem med distorsion skulle kunna lösas genom att använda en spegel som objektiv. Några experimenterade med spegelteleskop men kom inte fram till en lösning. Isaac Newton var matematikprofessor på Cambridgeuniversitetet högskoleprov där han även gjorde experiment och beräkningar inom optik. 1671 konstruerade han sitt första spegelteleskop som är det första fungerande som man känner till. Med en objektivspegel med en diameter på endast 3,25 centimeter kunde han se Galileis fyra Jupitermånar och Venus faser. Uppmuntrad av detta gjorde han ett andra spegelteleskop som förstorade 38x. Speglar kunde man även göra i metall. Nu försvann både distorsionen och begränsningen på objektivets storlek som hämmat teleskopen med glaslinser. En ny era med många astronomiska upptäckter som följd hade inletts.